✽KimEngman

Vi åkte hem och förberedde för en lång sjukhusviselse eftersom dom sa att en igångsättning kan ta dagar. Men fick värkar av mig själv redan när vi lämnade hudik, dom eskalerade under hela dagen och mot kvällningen gjorde dom så ont att ja inte kunde sova. Sen så ont att jag ville dö, så vi åkte in strax efter 4 på natten eftersom Tobbe inte stog ut med att se mig plågas nått mer. Jag själv väntade ju på att värkarna skulle bli regelbundna med min lilla timer ;) 

När vi kom in och fick ett rum så mätte dom mig och jag var öppen 3-4 cm så värkarna var effektiva utan att vara regelbundna. Tur vi inte väntade med att åka till vi hade bokat tid ;) 

Jag fick ligga och ha dödslängtan, på riktigt alltså jag ville verkligen DÖ, i några timmar innan en narkosläkare äntligen fick tid att komma och sätta ryggbedövning. Den va helt fantastisk, mitt liv blev liksom värt att leva igen. Ja kunde tom äta en banan ;) 

När dom mätte mig sen så hade ja öppnat mig 6 cm på ca 3 timmar, så värkarna var kraftiga tydligen.

Så jag fick sitta på en pilatesboll för att huvudet skulle få hjälp ner, fick då också lite frukost :)

Vid varje värk skulle jag hålla emot allt jag kunde, kroppen ville alltså typ trycka ut ungen men jag skulle vänta till kroppen va helt klar liksom för att undvika att gå sönder. Så där satt man och fick värkar som gjorde att man typ ville skita på sig, men ja höll emot som bara den haha.

Sen gick de typ inte mer för då va de dags på riktigt, fick lägga mig tillrätta i sängen och den körde vi på. 

Shit i helvete vad ja tröck, men tror att de gick ganska snabbt att få ut han. 

De va de ända ja tänkte på, också för att barnmorskorna sa det hela tiden, att ju mer ja kämpar desto förre ggr behöver ja göra de typ ;)

Så kl 11.05 tittade han ut våran lilla pojk :) 3610g och 53 cm, så fin, lite chockade både jag och Tobbe tror ja hur vi lyckats få sån söt unge ;) 

Fick sy lite ytligt sen, och vi fick fika. Sen va de dags för mig att prova kissa i duschen haha. Gick inte alls, kom inget fast ha tröck på, så dom tömde mig och satte en kateter. Därefter fick vi ett rum på bb delat med ett annat par. Blev kvar 2 nätter tack vare att ja inte kunde kissa och sen för att dom ville göra pku testet på honom när han va 2 dygn gammal. 

Men vi hade de rätt mysigt där, kikade på film och turades om att ligga hud mot hud med lillkillen. 

Tobbe skötte typ allt åt mig, hämtade grejer, gav mig Rex när han skulle äta och även bytte på honom. Ja va rätt orörlig tack vare att ja hade så ont :/ 

Men igår så va ja lite piggare så natten mellan onsdag/torsdag tog ja honom själv i stort sett :) så vi fick åka hem igår, och det va skönt att komma hem men konstigt också ;p

Nu har han bara oss liksom vi måste klara allt själva ;) men har gått bra än så länge, amningen fungerar hyffsat och han sov jättebra i sin säng inatt :) ja fick också sovs lite faktiskt ;p men kunde ha vart mer om ja inte hade så ont, kan ju inte ligga bra för då gör stygnen ont. Lite drygt, eller mycket igentligen. Vill kunna röra mig som folk igen! 

Idag är vi ensamma eftersom Tobbe va tvungen att ta ett "akut" jobb. 

Han har nog skaplig ångest idag stackarn ;) 

Men vi klarar oss bra än så länge iaf, han ligger och sover brevid mig i soffan nu och jag sitter och svettas. Tacka vet jag hormoner ;)